niccan

Det är rent ut sagt en riktig skitdag. Jag har mått dåligt senaste veckorna och det blir inte bättre. Ska till barnmorskan på torsdag så får ta upp det med henne då. Det kan inte vara meningen att man ska må och känna såhär. Jag orkar inte laga mat, jag glömmer bort saker hela tiden, t.ex. att byta blöja på sonen, jag har inget tålamod och är konstant irriterad och så trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Samtidigt är jag sjukt rastlös, vill att det ska hända något här hemma, men jag ORKAR inte. Jag orkar inte svara i telefon, jag orkar inte sysselsätta sonen och jag känner mig så trött och misslyckad som mamma. De måste hjälpa mig, jag klarar inte av att ha det såhär i 47 dagar till, det går bara inte! Det låter kanske inte som så mycket men att må såhär 1 dag är pest, 47 är inte mänskligt. Det är alldeles för mycket att tänka på just nu med sonen som alltid är sjuk, hushållet bara förfaller, studierna som ligger och släpar efter, svärmor på sjukhuset och allt annat... Jag är inte alls den sortens mamma jag brukar vara och som jag vill vara, utan en helt totalt dysfunktionell mamma som inte fungerar normalt. Och jag tycker så synd om min son! Men jag vet att bara lillskruttan kommer ut och jag får börja med mina tabletter igen, så kommer allt att bli bättre. Det är de närmaste månaderna som är jobbiga.