niccan

Idag tänkte jag att jag skulle hitta på något med ungarna och eftersom vi har plaskdammen så nära (men aldrig varit där) bestämde jag mig för att gå dit med våra små. Det var ingen hit kan jag meddela. Det första sonen säger är: Nej, mamma, kallt. Då hade han inte ens känt på vattnet, vilket jag påpekade. Efter många om och men körde han ner ena tån, konstaterade att det visst var kallt och så var det med det. Dottern klev däremot i plaskdammen, tog några steg innan hon av misstag satte sig ner. Hon skvätte nån gång och sedan gallskrek hon och ville upp. Hon tyckte nog också att det var på tok för kallt. Så efter att ha ätit lite salta pinnar drog Alex iväg till en lekpark i närheten där vi mötte några otrevliga barn, så vi gick vidare. Då dottern somnade i vagnen och Alex såg väldigt trött ut så gick vi hem. De sov en stund båda två.

På eftermiddagen gick vi ut på gården en stund. Det gick väl sådär. En liten flicka, lite äldre än Bea skulle jag tro, var på henne hela tiden och skulle ta spaden, hon nöp henne och drog tag i solhatten (som har snörning) så det var lite obehagligt och Bea blev såklart förbannad. Vi tog en sväng till Marieberg när Anders slutade jobba men hittade inte det vi skulle ha.

Nu på kvällen var ungarna totalt omöjliga att lägga. Det tog LÅNG tid. Men till slut så somnade de gott och jag & Anders tillbringade resten av kvällen med att titta på Bones. Nu ska jag dock gå och lägga mig och sova. Så skönt!

Imorrn drar vi iväg till Nora för att hälsa på en av bästa kompisarna, Linda, och hennes familj i husvagnen. Något Alex tycker är jättespännande. Eftersom det är Nora-dagarna lär vi väl lulla runt lite där. Sedan har jag och ungarna PF på kvällen :-) Undrans vad vi ska göra då?

Har tillbringat em/kvällen på Björkrisvägens första. Vi fick god mat och barnen leker så bra ihop. Snacka om att de tycker om varandra, de där två. De skiner upp när de får syn på varandra och idag kramades de när de träffades. Pluttungar! Förra veckan var de hos oss och åt och så blir det nog nästa vecka också. Vi kommer bra överens, både stora & små och det är helkul. Kul att hitta några man verkligen trivs med och som bor så nära. Är ju bara en väg och parkering emellan och det finns gångväg runt för barnen. Alexander är redan helt med på att man inte får gå över parkeringen när man ska till L för där kommer bilarna. 

Trodde jag skulle få slita med mig Alexander hem, men det gick faktiskt förvånansvärt bra. Han blev lite arg men sedan tog han mig i handen och så gick vi hem. Han gnällde lite på hemvägen att han ville leka mera med L, men accepterade att det skulle bli fler gånger och snart. 

Nu sitter pluttas i badkaret. Bea sover och Anders tvättar. Ska snart duscha av Alexander och lägga honom. Sedan blir det soffan och Bones för vår del.

Anders jobbar bara imorrn och nästa vecka, sen har han semester. Skönt :-)

Ja. Det låter helt sjukt. Till och med för mig. Men faktum är att jag börjar känna mig smått stressad inför vintern. Och det är av flera anledningar.

Vinteroveraller och diverse andra kläder som behövs till dagis, vad jag ska sysselsätta mig med i höst. Jag har faktiskt inte en aning. Jag har en avslutad gymnasieutbildning (SAM/SAM), en oavslutad förskollärarutbildning och en oavslutad KOMVUX-utbildning (uska).

Faktum är att jag inte får speciellt mycket jobb på min samhällsvetenskapliga utbildning. De andra två är ju inte avslutade och jag vet ärligt inte om jag klarar av att jobba inom vården (rent fysiskt alltså).

Och läsa färdigt. Tja, det vore väl en idé. Om jag kunde läsa klart förskollärarutbildningen här i Örebro, så jag slipper åka upp till Härnösand, tror inte jag pallar det :-/ Inte nog med alla minnen och bara tanken på hur dåligt jag mådde däruppe, men att dessutom lämna mina små för en hel vecka då och då.... Nej... Det är inget alternativ. Dessutom är en av anledningarna till att jag aldrig gjorde klart utbildningen att jag inte pallar sista examinationen av examensarbetet. *ryser vid tanken*

Läsa klart utbildningen på KOMVUX? Jo... Det skulle väl vara genomförbart. Men jag har ingen lust att ta fler studiemedel, har så jag får betala av hela livet i vilket fall. Och utan studiemedel går inte ekonomin ihop.

Söka jobb... Jo det får väl bli så. Men jag vet ju inte vad jag vill jobba med. Och hur gör jag de dagar när jag mår som sämst, när jag knappt kommer ur sängen? När man ska vara glad och aktiv på ett jobb? Jag kan ju inte öka medicineringen hur mycket som helst?


Ja. Som sagt. Stressad.

Någon som har fina Po.P-overaller i strl 86, 98 eller 104 som de vill sälja? Eller skalkläder (PO.P) i strl 98 eller 104? Så skulle jag få en sak mindre att tänka på?

Jag är kass på att blogga. Så är det bara... 

Men men...

Sitter just nu med planeringen för sonens födelsedagskalas. Han blir 3 år, stora killen, 17 juni. Tycker ni jag är tidigt eller sent ute? Allt beror väl på ambitionsnivå antar jag. Men iår blir det kalas med tema och jag vill vara ute i god tid, eftersom dottern fyller 1 år exakt 2 veckor efter bror hennes fyller 3. Och jag har massor av planer & idéer (som vanligt). Och så får vi se vad som blir utav det hela.

Jag har bestämt mig för att från och med nu avsätta minst 15 min/dag till bloggandet och i samband med detta ska jag dela upp det på 3 olika bloggar.

I niccan.blogg.se kommer jag främst att blogga om livet och barnen.

I niccanskitchen.blogg.se kommer recept och liknande läggas ut och i den nya 

synics.blogg.se kommer allt mitt pyssel att finnas. Både sånt som scrappas och sånt som sys.

att jag är kass på att uppdatera bloggen men här kommer ett inlägg. 

lilla B växer så det knakar, det märktes tydligt när sommarkläderna jag beställt från H&M kom. En del av det, i strl 86/92 kan hon redan ha, men de måste vara väldigt små i strl för en del plagg är enorma. Förstår inte hur det kan variera så mycket. 86 cm är väl alltid 86 cm? Men min lilla tjockis på 67 cm har 74/80 på kläder och kan nu ha vissa 86/92. Visst att hon är tjock, men ändå!

Lilla A däremot står mer eller mindre still, men han har inte gått ner mer i alla fall så vi är glada för det. Har sökt dagis åt honom så han får komma iväg och leka lite och förhoppningsvis äta mat där 3 ggr i veckan. Det skulle öka hans matintag markant! Vi har fått plats men vet inte när han kan börja eftersom det är en ny avdelning och de fortfarande letar personal. Känns sådär. Gick förbi i veckan och det ser riktigt tråkigt ut. Men det kanske blir bättre bara de flyttar in. Dessutom ser det mesta rätt trist ut i det här vädret, med bar mark här och var. 

Idag ska vi städa hela lägenheten och det ska bli så skönt! Har varit stökigt alltför länge och jag som går hemma blir ju galen. Men det är svårt att hinna städa på dagen då lilla A vill ha uppmärksamhet och lilla B har haft en period av mycket skrik & gråt och varit allmänt klängig. 

Har sålt massor på T så passade på att shoppa på mig lite på Po.Ps rea:-) Nattlinne till B för 55 kr, taget! Blev mest nattkläder både till mig och barnen :-)










Är sugen på ett par pyjamasbyxor till åt mig... Får se hur det blir med det...Men de var sååå sköna! Så har ni ett Po.P i närheten, gå in och se om ni hittar dessa godbitar, 170 kr nu på rea.

Nej nu ska jag ta en kopp te och invänta att gubben & lilla A vaknar, sömntutorna ;-)

lilla B är mycket mer samarbetsvillig. Hon är en riktig linslus och skiner upp så fort man tar fram kameran. Även hon är klädd i Po.P idag. Strl 80 på både tunika och leggings.

Lille A i Me&i t-shirt T-rex, bruna velourbyxor från Lindex. Strumpor från H&M



Lilla B:
Me&i-tröja med dinosar, rosa yogapants samt meandi-strumpor

Nyårsdagen tillbringades i Kungsör. Tyvär råkade lille A ut för en olycka så tolvslaget tillbringade vi i entrén till akuten efter en mindre trevlig taxiresa från Kungsör till Västerås. Det var nämligen snöstorm och blåste och snöade nåt fruktansvärt. Dessutom var jag tvungen att släpa runt på bilbarnsstolen. Inte helt lätt med en omtöcknad 2.5-åring. Vi har inte riktigt återhämtat oss, varken jag eller han. Vi är så trötta!

Jag har dessutom bestämt mig för att gå ner i vikt och har valt att använda mig av www.viktklubb.se precis som förra gången jag lyckades. Jag är inne på andra dagen och jag är redan på väg att bli galen. Ska sluta med allt socker ( utom 2 glas coca cola per dag) och jag är så sur och grinig och jag blir knäpp snart. B bara gnäller och gnyr och grinar. Hon är inte alls nöjd med att kunna rulla runt, hon vill krypa, eller allra helst gå. 6 månader gammal. lille A är högt & lågt, övertrött till tusen vilket innebär att han klättrar på ALLT och har nada balanssinne så vi får väl snart åka till akuten igen. Förra gången jag slutade med socker blev jag sjuk, fysiskt sjuk alltså, i flera veckor med feber, huvudvärk m.m. Verkar bli likadant den här gången. Varför ska det vara enkelt?

Som jag känner just nu vill jag typ sätta ungarna i bilen (som jag inte har) och skjutsa iväg de till mormor en vecka. Tills jag har blivit en snäll och bra mamma igen för idag har jag bara skällt och skällt känns det som. 

Mina två små sötnosar på nyår. Klänningen skulle hon ha haft på jul, men då hade hon 39 graders feber så hon fick ha den nu istället. Pikétröjan var sista gången han hade på sig, för den börjar se kort ut. Myser i mormors säng:-)

Känner mig stressad inför helgens dop. Tårta behöver jag inte tänka på för det fixar konditorn men allt annat. Idag var vi till Marieberg och köpte det sista till dukningen. Tror jag... Brukar ha listor överallt när jag planerar något men den här gången har jag noll koll och det känns skitjobbigt. Men men... 

Ska sätta igång och baka och fixa mat inför helgen, vill ha så mycket som möjligt gjort.

Det händer inte så ofta att jag tänker på dig, inte längre, men trots det så händer det. Speciellt nu, när det närmar sig jul. Det är då alla tankar och funderingar och känslor kommer till ytan. Det är då besvikelsen och ilskan över att du inte finns här bara bubblar över. Och jag kan inte göra något åt det. Det är så, varje jul. Och det stör mig att du fortfarande kan påverka mig så mycket, med tanke på hur liten del av mitt liv du varit del av, delaktig i. Men så är det. Jag är inte alltid arg och förbannad på dig för att du inte finns här. Ibland, när jag mår bra, så förstår jag, inte helt eller ens hälften, men jag förstår ändå på något plan. Naturligtvis saknar jag dig, det kan jag erkänna nu, men det skulle jag aldrig ha gjort i tonåren. Då var jag bara arg. Förbannad. Sårad. Jag har mognat lite sen dess, vuxit, blivit vuxen, med allt vad det innebär. Men även om jag går vidare i livet så ligger det alltid kvar där, i bakgrunden, i det undermedvetna. Att en av de personer som borde ha varit en av de viktigaste i mitt liv, mina barns liv, inte finns där. Det är inte så att du gått bort i någon tragisk olycka, ibland kanske det hade varit enklare, för min del. Då hade jag kunnat sörja på ett helt annat sätt. Sörja över sättet du försvann på, istället för att vara arg. Det hade på sätt och vis känts bättre. Inte för att jag önskar livet ur dig. Inte alls. Jag önskar bara att du fanns här, på ett litet hörn åtminstone. Att du visade, genom ett sms, ett samtal, ett mail att du är intresserad av mig, som person, individ. Att du var nyfiken på hur dina barnbarn mådde och utvecklades. Du har inte sett någon av dem. 

Efter alla dessa år, då jag ändå varit arg och förbannad emellanåt, så bestämde jag mig för att öppna dörren, för jag insåg att du aldrig skulle göra det. Jag bjöd in dig i mitt liv, på dina villkor. Men tydligen ställde jag för höga krav även om jag tyckte att jag inte ställde några alls. Jag öppnade dörren och bjöd in dig att bli en viktig del, eller en liten del, av det viktigaste jag har. Mina barn. 

Och kanske är det så att du faktiskt är intresserad, men inte vet hur du ska närma dig, av rädsla för vad jag tycker och känner, eller för att du känner dig obekväm med situationen. Jag vet inte och det lär jag nog inte få veta heller, såvida du inte hör av dig. Jag försöker förstå. Men ibland så bara bubblar ilskan upp igen och det är det där lilla, ilskna barnet som fortfarande känner sig ratad och missförstådd, övergiven, som får utbrott. Jag saknar dig och jag saknar det vi aldrig fick. Jag är ledsen för att du inte fanns där när jag & mamma var som katt & hund. Det hade varit trevligt att faktiskt ha lite tyngd bakom hotet om att nej men då flyttar jag till pappa! Istället för att mamma medlidande tittade på mig och sa att Jamen det går ju inte gumman, det vet du. 

Mormor är borta, vet du det pappa? Hon dog, dagen före julafton förra året. Bara sådär. Hon hade ju varit dålig från och till länge, men ändå var det ingen som var riktigt förberedd. Hon hade lämnat ett fotoalbum med bilder på mig i och där fanns även bilder av dig och mamma, när ni gifte er och när ni precis hade fått mig. En kompis satt och tittade i det. Skulle visa henne hur lik lille A är mig, för det är han, en kopia säger mamma. Och hon höll med, kompisen alltså. Men hon förundrades också över hur lik dig jag är, även om jag är lik mamma också. Det kändes konstigt att höra de orden. Att man var lik någon man inte känner.

Jag har mycket känslor inom mig, och jag hoppas att även du har det, för det skulle betyda att du bryr dig. Jag bryr mig inte om vad som hänt eller varför. Jag önskar bara att du kunde visa något intresse för mig som person, jag är ändå en halva av dig, och faktiskt höra av dig någon gång ibland. Är det för mycket begärt? Så snälla försök förklara för mig.

Det här är den enda sången jag får sjunga för min lilla skrutta när hon ska sova när hon är sjuk. När jag slutar sjunga eller byter sång sätter hon igång och skriker. Så jag har sjungit den MYCKET! Den går automatiskt nu och det är nästan så jag skulle kunna den i sömnen.

 

När trollmor har lagt sina elva små troll
och bundit dom fast i svansen,
då sjunger hon sakta för elva små trollen
de vackraste ord hon känner:

Ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff buff!
Ho aj aj aj aj buff.

Vad innebär det egentligen att vara lycklig och har det något med att vara lyckad? Och vad innebär det att vara lyckad som person? Är det bilden man får från Hollywood-filmerna, att man är framgångsrik inom arbete, relationer och liknande. Men blir man automatiskt lycklig av det? Troligtvis inte. Och är man bara lycklig om man är lyckad, eller kan man finna ro i sig själv och vara lycklig fast man misslyckats inom olika områden. Och vem avgör om man misslyckats eller helt enkelt bara valt en annan väg? Och hur vet man att man inte är lycklig?

Idag har jag bestämt mig för att ta tag i sötsuget igen. Det gick ju så bra sist, tills jag blev sjuk. Kör efter samma förutsättningar som då. 2 glas Coca Cola om dagen, för att långsamt dra ner på det. INget godis, inga kakor, inget snacks på vardagar och under normala former på helgen.

Bara förkylningen gett sig ska jag börja cykla på träningscykel jag fick låna av svärmor. Har inte hunnit med det än eftersom jag varit så däckad. 

Idag är det dags för babymassage igen, kul :-) Och den här gången får lilla B följa med också ;-) Hon ska även få prova gröt för första gången trots att hon inte riktigt är 4 månader, men jag upplever att hon inte blir nöjd på ersättningen och hon ligger på översta rekommendationen så jag vill helst inte öka på den mer. Ska gå över på Nan 2 och hoppas den mättar mer.

Har avslutat Nora Roberts trilogi om Harpers Handelsträdgård. Gillar man hennes andra böcker så tycker jag absolut att man ska läsa den, fast jag tyckte nog att den var lite kuslig, men så är jag ju väldigt känslig också. Bra var de i alla fall och jag känner mig lite vemodig nu när det är slut, som vanligt. Har man en bokserie eller trilogi man läser och spänt går och väntar på nästa bok och nästa bok under flera år och så helt plötsligt så tar den bara slut... Sorg! Nu måste jag hitta något annat. Läser Nora Roberts böcker som är publicerade under J.D. Robb. De är bra och jag har fått hem tredje boken, men på något sätt så var jag tvungen att smälta Röd lilja innan jag kan börja läsa något annat.

Igår var Anders och hämtade den här fina hoppgungan. Vi hade en från Babyproffsen till Alexander men den gick så högt i halsen på honom så den var kass. Hoppas den här är bättre. Så här ser den ut iaf. Snygg!

Helgen har för min del mest handlat om att vara hemma och försöka bli frisk, vilket inte funkat alls. Mår bättre men hostan är hemsk! Anders och pojkarna har varit i skogen och jagat troll:-) Idag har vi varit i Kungsör och firat min lillasyster som fyller år på tisdag. Hon fick en mini-pc. Blev riktigt sugen på en sån jag också. I övrigt har det inte hänt så mkt. Jag har klurat en del på hur vi ska göra om här hemma och kommit på en hel del:-) Kul!

Det har varit väldigt mycket ett tag nu, stora beslut som ska tas och mycket förändringar så därför har jag varken orkat eller haft lust att blogga speciellt mycket. För tillfället har vi valt en tillfällig lösning och därmed skjutit upp beslutet så länge, vi får se vad som händer. 

Igår var jag iväg och vaccinerade lillsnuttan för första gången. Det gick jättebra, hon var så duktig. Skrek ju men tystnade fort och tvärslocknade. Sonen skrek bra länge när man vaccinerade honom så det här var busenkelt :-) Hon vägde 6955 gram och var 61 cm lång. Lite tjockare och kortare än bror sin vid samma ålder. Idag har hon feber för första gången, lillsnuttan. Hoppas det går över fort!

Vi har även fått en tid till barnmottagningen för att kolla upp lille A. Äntligen, började greja med detta redan i februari så det har tagit tid. Ska bli intressant att höra vad de säger. Han äter fortfarande i princip ingenting alls. 

Imorrn ska vi åka till Kungsör så att barnen, främst lilla B, får bekanta sig med mormor som ska vara barnvakt på lördag. Lille A är inga problem, han älskar att vara hos mormor.
Hinner inte skriva mer nu. Måste tvätta håret och göra mig i ordning för babymassagen, dock utan baby denna gång. Men hon sover/äter ju varenda gång vi är där i alla fall så jag brukar ju få massera dockan istället. :p

Idag har jag varit på bio med sonen för första gången. Jag var lite nervös innan för han har kommit in i en oerhört jobbig period. Om det är 2-års trots eller en reaktion på lillasyster vet jag inte men han har blivit totalt oregerlig emellanåt. När vi klev ur bilen på stan och han insåg att pappa inte skulle med, så bröt han ihop totalt och jag fick bära in honom på bion, tårarna bara sprutade. Jahapp, tänkte jag, så var det med det. Men bara vi hämtat ut biljetterna och gick för att köpa popcorn så gick det över. Sedan var det inte en protest, inte en tår eller någonting på hela tiden. Han följde snällt med och gav biljetten till mannen vid insläppet och satte sig snällt på sin plats. Tyvärr var han lite för lätt så stolen vek ihop sig med honom i, men med en upphöjning så gick det bättre. Sedan satt han som ett ljus större delen av filmen och mulade popcorn. Han pratade och pekade lite och log. Riktigt mysigt! Min son är lite skadeglad så när Lilla Spöket Laban ramlar och får en lampskärm på huvudet och kungen vrider sig av skratt så gapflabbar min son. Bredvid oss har vi en liten, söt, blond tjej som tittar på min son, sedan på sin mamma och så säger hon gravallvarligt: Man får inte skratta. Mamman visste väl inte riktigt vad hon skulle säga. : Jo lite får man skratta. Tänk så olika barn är. Fast jag hoppas verkligen att skadeglädjen lägger sig lite när han blir större. Han har ju viss empati i allafall och det uppskattas! Ja det var i alla fall helt underbart att få spendera lite tid med honom på egen hand, så naturligtvis började jag genast att fundera på när vi skulle gå nästa gång.

Här kommer en bild på sonen när han äter popcorn i väntan på filmen. Var lite roligt för han var nog inte den första som var på bio för första gången. Var många föräldrar som satt och fotade sina barn ;-)

har gått toppenbra. Vi hade några timmar igår som var lite jobbiga men trötta och ledsna barn, men i övrigt har det bara rullat på. Vi lyckades lägga 4 st barn under 3 år, på 35 minuter ;-) Kl 19.00 sov de alla 4. Då satt jag & Anders och bara tittade på varandra, Jaha, vad gör vi nu då? ;-) Jag kan dock bara ta åt mig äran för en av dem. lille A är ju lite svårlagd för tillfället och man måste ligga med honom. De övriga 3 är vana att somna själv, så Anders hann lägga de medan jag la lille A, vilket gick förvånansvärt lätt det också. Tog 30 minuter, ibland kan det ta 2 timmar.

Har tagit en massa bilder men lägger ut de ikväll.

Nu ska det bakas äppelpaj:-) Lagom höstigt en grå och murrig höstdag!

Det känns lite bättre, så troligtvis har tabletterna börjat verka. Ska till kuratorn imorrn, spännande och se vad man tycker om henne. Det är ju verkligen jätteviktigt att personkemin stämmer annars kan man lika gärna skita i det. Ska iväg till Linda L en sväng efter kuratorn och sedan kommer några och hämtar vagnen. ÄNTLIGEN blir vi av med den! 

I helgen har vi inga planer alls förutom att vi ska till mormor på söndag. Anders börjar jobba och med tanke på hur jag mått och känt med lilla B så tyckte vi allihop att det vore bra om jag fick lite hjälp i veckan. Skönt! Vi stannar till onsdag tror jag. På fredagen kommer mormor & Johan och hämtar lille A. De ska vara barnvakter och ta med honom till Parken Zoo. Skönt för honom att få vara liten och ha deras fulla uppmärksamhet, det behöver han nog. Själv ska man på Me&i-party tillsammans med lilla B och Anders & G får roa sig själva.

Har pysslat lite idag, det är så skönt att få sitta i sovrummet alldeles själv och bara greja och klura. Mer sånt! Ska ta kort och lägga ut men det får bli imorrn för nu behöver jag sova.

Natti natt!