niccan -

Gå in i väggen

Jag behöver komma härifrån. NU. Jag behöver få andas, tänka och sova. Ensam, på egen hand. Jag kan inte tänka längre, inga sammanhängande vettiga tankar i varje fall. Jag kan inte sortera ut det som är viktigt, som måste fixas. Jag tänker och tänker och tänker, men jag ser bara problemen i vissa fall och i andra fall så är problemet att jag inte ser problemet. Att jag inte ser vad som är fel, varför det inte går och varför jag är så förbaskat förvirrad.

Jag vill bara sova. Sova, sova, sova. Jag behöver det. Jag orkar inte, inte längre. En anledning är nog att jag inte tagit mina tabletter. Det måste jag börja med igen. Men det är inte bara det. Jag måste komma på vad jag vill göra med mitt liv och just nu så är jag så totalt vilse och förvirrad. För det mesta har jag tillräckligt med ork för mina barn även om jag inte orkar med något annat, men nu känner jag inte ens att orken räcker till dem. Inte i den mån de behöver den. Behöver mig. Åh vad jag älskar dessa ungar, villkorslöst, alltid.

Men just nu skulle jag behöva få vara själv. Och så ser det inte ut att bli. Hade en tanke om att jag kanske skulle kunna åka till mamma, nåt dygn och bara få vara. Få sova och äta gott och bara existera. Utan att behöva höra mamma, mamma, mamma, och behöva jaga barn och säga ajaj och lyfta ner de när de klättrar, sära på de när de slåss. För ett dygn skulle det vara så skönt!

Men det kan jag väl se mig i stjärnorna efter. Tänkte att det kanske gick att genomföra nu när Anders har semester. Men så lär det inte bli för jag vägrar lämna honom med alla 3 ungar själv. Det går inte. Han blir stressad av våra 2, hur skulle det bli med alla 3? Stress, stress, stress... Kan man gå in i väggen, bli sönderstressad av att vara hemma med sina barn? Hur sjukt är inte det? Fast egentligen är det inte bara den stressen som stressar mig, utan hur jag ska klara av allt annat UTOM barnen.

Och det stör mig att jag mår såhär när det är sommar och semester, för då brukar jag må bra. Det brukar vara vintern som är förjävlig. Men inte nu. Är det verkligen meningen att det ska vara såhär?

2011-07-23 @ 11:47:03 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Caroline

Jag klarar det inte, så det är inget ovanligt. Jag knäcker mig själv om jag inte får sova, sova och vila mitt huvud från alla dess möjliga tankar. Bra som dåliga. En "Hollywood mamma" orkar hyr mycket som helst, deras orsak till att orka är pengar. Pengar de har til hälsan, och pengar de har till en egen nanny. Jag sticker inte under stolen med, att om jag vore rik, så hade jag gjort likadant. Jag är inte perfekt, och jag är inte ensam av att tänka så. Ingen är perfekt. Utsidan är inte allt. Jag unnar mig en helg borta från vardagslivet nu. Jag mår redan dåligt av tanken på att jag kommer vara skyldig Patrik en hel helg. För hur ska jag orka? Jag måste orka, orka för att återigen få vila. Du måste orka stå upp, ingen orkar stå upp utan vila. En del människor måste vila mer än andra. Men vem bedömmer egentligen vad som är normalt. Samhället är sönderstressat, så nej, det är inte konstigt att bara vara föräldraledig och sönderstressad. All styrka från mig till dig. Vi sitter i samma båt. Kram

2011-07-23 @ 12:37:50
URL: http://felliam.wordpress.com

Trackback