niccan

Min son har inte pratat speciellt mycket förrän nu, när han fyllt 3 år. Nu bara bubblar det ur honom, alla ord, som han hållt inom sig. Och man blir helt plötsligt medveten om hur mycket de faktiskt lägger märke till runtomkring oss och hur de tänker. Jag tycker det är helt fantastiskt och det är en av de saker jag uppskattar mest med livet just nu, att få sitta och prata med min son och höra vad han tycker om världen. Han får mig att skratta och le och se saker på ett annat sätt. Jag blir också medveten om hur jag själv pratar på ett nytt sätt. Och det kommer mycket roligt ur denna lilla mun.

Bara igår kläckte sonen ur sig:

Vi åkte och badade, på parkeringen så pekar Alexander på något på marken. -Mamma, iiitåa blommor. Jag fattade inte först, men han talade om att blommorna var skitsmå. Och nu är allting skit. - Mamma, de är iiiitoa (skitgoda). And so on.

I bilen på vägen till badet, så märker Alexander att pappa inte har satt på sig bältet, eftersom han backat ut bilen. -Fy dig, pappa! utbrister han. 

Sedan så är ju vår lille pluttis på väg att bli helt blöjfri. Han har bara blöja på natten nu. Igår när han varit på toaletten så ställde han sig och drog sig i snoppen.
A: - Mamma... Min snopp stor.
M: -Är den stor?
A: - Ja... Den får inte plats i kalsongerna. 
M: - Får den inte plats? Vi får prova om den får plats. Upp med kalsongerna. En glad Alexander utbrister:
- Mamma, mamma, den fick plats! 

Haha, härliga ungar!