niccan

Då vi gjort om våra veckor lite här hemma för att anpassa oss till hur vi har bonusen så går mina matveckor från torsdagar-tisdagar. Det innebär att maken min får laga mer mat, men jag tar fler nätter. 

Såhär ser i alla fall veckans matsedel ut. Luncherna på vardagarna blir lite som de blir då det bara är jag & sonen som äter. Det blir lite vad vi känner för och därför finns det inte med i listan. Och alla som känner mig kommer bli helt chockade. Jag har nämligen planerat in att vi ska äta fisk 3 ggr! Detta för att fiskpinnarna tar lite tid att göra så jag gör de på helgen när gubben tar barnen. Sedan blir det alltid över och då äter vi de dagen efter också. Och sedan har jag hittat en laxgratäng som jag bara måste prova :-)

Torsdag:
Lantsoppa & pannkaka

Fredag:
Tacos

Lördag:
Fiskpinnar & ris, tzatziki

Kryddpotatis, fläskfilé & tzatziki

Söndag:
Fiskburgare med grova hamburgerbröd

Lasagne

Måndag:
Hemgjord falukorv, potatismos

Tisdag:
Laxgratäng med chili

Tycker du det är svårt att hitta bra recept? De senaste recept jag hittat på internet och använt mig av kommer från www.recept.nu. Det är bl.a. här jag hittat receptet på de populära fiskpinnarna med havrekli som hela familjen älskar, till och med jag och jag äter normalt sett inte fisk alls. Men dessa fiskpinnar med ris och tzatziki till. Det är grymt gott! Och det blir oftast rester över och då äter vi de i korvbröd/hamburgerbröd dagen efter. Populärt hos barnen :-)

Så har du inte kikat på den sidan, gör det!

Hade egentligen inte tänkt baka någon tårta på Fars dag. Eller egentligen så hade jag tänkt det, men insåg att jag inte hade någon vispgrädde hemma så då struntade jag i det och maken min fick nybakade scones, jordgubbsmilkshake och en liten chokladpralin till frukost istället. Han gnällde inte över det ;-) Dagen tillbringades på Lek & Bus-landet och på väg hem därifrån ringer min kära mor, som skulle komma förbi och hämta grejer, och säger att hon hoppas hon får tårta... Jaha. Panik till affären för att köpa tårtbotten (och det går emot alla mina principer, tårtbotten bakar man själv!) men men, ringer man 20 minuter innan man kommer får man ta det man får. Väl hemma experimenterar jag lite med fyllningen och här kommer tipset på den!

I vår familj brukar vi alltid göra en fyllning gjord på marsankräm, vispgrädde och mosad banan och det var även vad det understa lagret i min tårta innehöll, men det övre lagret fick en annan fyllning. Jag smälte en Marabou Premium-chokladkaka (den med hallon) och blandade den smälta chokladen med hälften av marsankrämen och sedan hade jag i lite grädde för att fylla ut. Luktade riktigt gott kan jag meddela. Någon som minns en av glassbilens glassar? Rosa glass, med mörk choklad på utsidan och pärlströssel? Pralin hette den. Det var min mammas favoritglass så jag minns den väl. Precis så luktade tårtfyllningen. Och den var riktigt smaskig och så enkel att göra. Kommer helt klart testas igen :-) Och choklad och banan blev en riktigt bra kombination.

Känner mig stressad inför helgens dop. Tårta behöver jag inte tänka på för det fixar konditorn men allt annat. Idag var vi till Marieberg och köpte det sista till dukningen. Tror jag... Brukar ha listor överallt när jag planerar något men den här gången har jag noll koll och det känns skitjobbigt. Men men... 

Ska sätta igång och baka och fixa mat inför helgen, vill ha så mycket som möjligt gjort.

Det händer inte så ofta att jag tänker på dig, inte längre, men trots det så händer det. Speciellt nu, när det närmar sig jul. Det är då alla tankar och funderingar och känslor kommer till ytan. Det är då besvikelsen och ilskan över att du inte finns här bara bubblar över. Och jag kan inte göra något åt det. Det är så, varje jul. Och det stör mig att du fortfarande kan påverka mig så mycket, med tanke på hur liten del av mitt liv du varit del av, delaktig i. Men så är det. Jag är inte alltid arg och förbannad på dig för att du inte finns här. Ibland, när jag mår bra, så förstår jag, inte helt eller ens hälften, men jag förstår ändå på något plan. Naturligtvis saknar jag dig, det kan jag erkänna nu, men det skulle jag aldrig ha gjort i tonåren. Då var jag bara arg. Förbannad. Sårad. Jag har mognat lite sen dess, vuxit, blivit vuxen, med allt vad det innebär. Men även om jag går vidare i livet så ligger det alltid kvar där, i bakgrunden, i det undermedvetna. Att en av de personer som borde ha varit en av de viktigaste i mitt liv, mina barns liv, inte finns där. Det är inte så att du gått bort i någon tragisk olycka, ibland kanske det hade varit enklare, för min del. Då hade jag kunnat sörja på ett helt annat sätt. Sörja över sättet du försvann på, istället för att vara arg. Det hade på sätt och vis känts bättre. Inte för att jag önskar livet ur dig. Inte alls. Jag önskar bara att du fanns här, på ett litet hörn åtminstone. Att du visade, genom ett sms, ett samtal, ett mail att du är intresserad av mig, som person, individ. Att du var nyfiken på hur dina barnbarn mådde och utvecklades. Du har inte sett någon av dem. 

Efter alla dessa år, då jag ändå varit arg och förbannad emellanåt, så bestämde jag mig för att öppna dörren, för jag insåg att du aldrig skulle göra det. Jag bjöd in dig i mitt liv, på dina villkor. Men tydligen ställde jag för höga krav även om jag tyckte att jag inte ställde några alls. Jag öppnade dörren och bjöd in dig att bli en viktig del, eller en liten del, av det viktigaste jag har. Mina barn. 

Och kanske är det så att du faktiskt är intresserad, men inte vet hur du ska närma dig, av rädsla för vad jag tycker och känner, eller för att du känner dig obekväm med situationen. Jag vet inte och det lär jag nog inte få veta heller, såvida du inte hör av dig. Jag försöker förstå. Men ibland så bara bubblar ilskan upp igen och det är det där lilla, ilskna barnet som fortfarande känner sig ratad och missförstådd, övergiven, som får utbrott. Jag saknar dig och jag saknar det vi aldrig fick. Jag är ledsen för att du inte fanns där när jag & mamma var som katt & hund. Det hade varit trevligt att faktiskt ha lite tyngd bakom hotet om att nej men då flyttar jag till pappa! Istället för att mamma medlidande tittade på mig och sa att Jamen det går ju inte gumman, det vet du. 

Mormor är borta, vet du det pappa? Hon dog, dagen före julafton förra året. Bara sådär. Hon hade ju varit dålig från och till länge, men ändå var det ingen som var riktigt förberedd. Hon hade lämnat ett fotoalbum med bilder på mig i och där fanns även bilder av dig och mamma, när ni gifte er och när ni precis hade fått mig. En kompis satt och tittade i det. Skulle visa henne hur lik lille A är mig, för det är han, en kopia säger mamma. Och hon höll med, kompisen alltså. Men hon förundrades också över hur lik dig jag är, även om jag är lik mamma också. Det kändes konstigt att höra de orden. Att man var lik någon man inte känner.

Jag har mycket känslor inom mig, och jag hoppas att även du har det, för det skulle betyda att du bryr dig. Jag bryr mig inte om vad som hänt eller varför. Jag önskar bara att du kunde visa något intresse för mig som person, jag är ändå en halva av dig, och faktiskt höra av dig någon gång ibland. Är det för mycket begärt? Så snälla försök förklara för mig.

Denna vecka är det jag som ansvarar för maten. Då vi har dop i helgen och en hel del folk här så har jag planerat även helgens mat. I normala fall brukar helgen få vara oplanerad och så blir det lite som det blir beroende på vad man sysselsätter sig med och liknande. Men nu har jag planerat den och maten ska också så långt det går lagas i förväg och bara tinas när det är dags. Måste också baka en del. 

Här kommer den i alla fall:

Veckans matsedel

Måndag:
Hemmagjorda fiskpinnar, ris & tzatziki

Tisdag:
Spaghetti & köttfärssås

Onsdag:
Hemmagjord pyttipanna, ägg & rödbetor

Torsdag:
Soppa & pannkaka

Fredag:
Kryddpotatis, fläskfilé i ugn & tzatziki/bearnaisesås

Lördag:
Lunch: Paj & sallad
Middag: Lasagne

Söndag:
Lunch: Spaghettini & korv
Middag: Gulaschgryta & ris

Det här är den enda sången jag får sjunga för min lilla skrutta när hon ska sova när hon är sjuk. När jag slutar sjunga eller byter sång sätter hon igång och skriker. Så jag har sjungit den MYCKET! Den går automatiskt nu och det är nästan så jag skulle kunna den i sömnen.

 

När trollmor har lagt sina elva små troll
och bundit dom fast i svansen,
då sjunger hon sakta för elva små trollen
de vackraste ord hon känner:

Ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff buff!
Ho aj aj aj aj buff.